Tankar om fibron.

Först var det en lättnad att höra att du har Fibromyalgi, för egentligen så trodde jag ju att jag var dödligt sjuk. Jag orkade ju inte ens med sånt som jag alltid tyckt varit roligt och jag blev så trött att det kändes jobbigt att andas. Sen kändes det som om världen rycktes bort under mina fötter, kronisk värk, jag! Jaha, skulle jag lägga mig ner o vänta på att dö nu??
Det kändes som alla mina planer, mina drömmar, mina mål seglade iväg på ett svart stort smärtmoln. Jag vill ju plugga, hitta ett vettigt jobb och skaffa mig en hund till. Jag har gråtit och varit förtvivlad men nu har jag bestämt mig, jag är jag och så länge jag orkar så kämpar jag på. Det är bara att inse att jag inte orkar allt och att jag vissa dagar får ta det ganska lugnt men jag tänker fortsätta mot mina mål och drömmar i alla fall.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen